Melinen

vara stark...
 Men just nu känner jag mig liten & vek..

Vill inte ha de såhär, vill må bra, vara glad åt livet..
Ännu en gång får ja gå igenom saker & ting själv..
Det är jobbigt, ni anar inte..
Jag är visserligen van vid att oftast gå igenom saker själv, men de är fortfarande sjukt jävla pissjobbigt..
O jag trodde verkligen att han & jag skulle gå igenom de här tillsammans, han skulle ha varit mitt stöd, att vi skulle funnits där för varandra. Det var det ja önskade mig iaf.. & det är väl inge fel med de? Alltså att önska sig..

Ingenting blir som man tänkt sig